I sensommarvärmen i augusti åkte Ellen Voutilainen iväg på sitt livs hittills största äventyr. Ett utbytesår i andra årskursen i Nacka gymnasium i Sverige väntade. Huvudanledningen för utbytet är förstås handboll, som Ellen spelar i Nacka HK:s damjuniorer i division 1, men visst blir det litet gymnasiestudier också.

Ellen Voutilainen är SIF-fostrad och har hört till landslagsinventarierna förutom i sin egen åldersklass F00, även i den nu avslutade verksamheten för F98. I och med sin talang och engagerande personlighet är hon ett välbekant namn i det lilla handbolls-Finland och sprider gladeligen handbollsbudskapet där hon rör sig.

Vardag ger trivsel

För Ellens del är det inte de traditionella ”rågbröd och salmiak” hon saknar mest utan familjen, vilket är ganska naturligt då en 17 åring flyttar utomlands och bort från det trygga och bekanta. Att veta hur saker och ting fungerar ger trygghet och det har varit rätt mycket nytt att sätta sig in i och göra sitt.

– På det stora hela trivs jag jättebra. Det ha varit mycket nytt och spännande såklart med allt som ändrats men nu blir det allt mera vardag och det gör att man också trivs bättre, analyserar Ellen sina första tider i Stockholm.

Även om Sverige är nära är det ändå ett annat land och annorlunda system. Då man dessutom inte är särskilt förtjust i hushållssysslor, kan det bli litet tråkigt ibland att ta hand om sitt underhyreshushåll helt själv. Men Stockholm är inte långt borta och hittills har redan mamma Laila Andersson och tvillingbror Edvin varit på besök. Och många fler lär vara att vänta..

Hur gör man?

– Det var mycket som måste fixas helt praktiskt, så utan den hjälp jag fick skulle det nog ha varit mycket svårare. Jag hade turen att det redan finns en annan finsk spelare i klubben som jag fått jätte mycket hjälp av, beskriver Ellen de inledande skedena av förberedelserna och vistelsen. Den andra finska spelaren är Kyrkslättbördige Emma Aarnio, som flyttade till Stockholm och Skuru IK genast efter nian och kommer att ta studenten där i vår.

– Emma har hjälpt till en massa med allt det praktiska inom klubben och så är det ju alltid roligt med en gammal bekant i knutarna.

Helt konkret började processen med att Ellen talade mycket med Emma. Då tanken att flytta började kännas mer tilltalande diskuterade hon alternativen med landslagstränaren Tommy Suoraniemi som ju till vardags är aktiv i Sverige. Han rekommenderade några föreningar i Sverige och det i sin tur förde tankearbetet litet vidare. Stockholmsklubben Skuru IK, som är moderföreningen för Nacka HK, kändes som det rätta alternativet inte bara på grund av läget utan också för sin fina juniorverksamhet. Nästa steg var provträningar på sportlovet och så scoutbesök på Sjundeå Cupen. I juni besökte Ellen ännu Stockholm för en sista provträning, då för Skuru IK:s damlag.

– Klubben gav klartecken och sedan var det bara att bestämma mig om jag ville åka eller inte, skrattar Ellen.

Handboll i Sverige vs. Finland

Som känt ligger Sverige långt före Finland då det gäller handboll. Utgående från sina erfarenheter hittills upplever Ellen att det är mycket fokus på att förbereda spelarna för att inom några år vara redo för att spela elitseriehandboll. Där är det viktigt att spela högst en match per vecka för att resten av tiden kunna träna hårt. Fysik- och konditionsträning har också en större roll i Sverige. Man tänker på att utveckla mångsidigheten och speluppfattningen hos spelarna, det gäller att välja rätt i rätt situation. Spelets tempo är högre och man kan inte göra några misstag, straffet kommer direkt.

– På damjuniornivån är det självklart redan viktigt att vinna, det räcker inte mera med att ha kul och dela på speltiden lika för alla. För att få speltid måste du prestera, vi är många som tävlar om minuterna på varje spelplats. Konkurrensen sporrar definitivt och motiverar att träna.

Ellen tränar med laget 3 ggr i veckan och har ett styrt löp + gympass i veckan som man får göra självständigt. Därtill kommer matcherna, enligt rekommendation högst en, men ibland kan det bli två om man spelar i två lag.

– Då jag inte går på handbollsgymnasium tränar jag själv 2–3 ggr i veckan på morgnar och då är de oftast gym som gäller, berättar Ellen.

Men skolan då?

Den svenska skolan diskuteras rätt mycket just nu. Enligt Ellen finns det tydliga skillnader mellan skolan i Sverige och Finland, men då man kommer in i tankesättet går det bra.

– Jag har aldrig varit en 10: ans elev i Finland, men inte dålig heller, jag har haft blandade framgångar. Det finns skillnader i undervisningen som gjorde det svårt i början, men nu när jag kommit in i vardagen så har jag börjat uppnå betyg som är väldigt bra. Man kan säga att det är annorlunda, men då man förstår sig på det så är det lite lättare än i Finland, berättar Ellen.

Som exempel berättar Ellen att du kan med samma kunskaper uppnå ett C eller ett A beroende på hur bra du är på att motivera och tillämpa dina kunskaper i ämnet. Vitsordsskalan är A-F där F är underkänt och A är det bästa. I Sverige lägger de alltså mycket mera vikt på analys och motivering än vad vi är vana med som gått i Finland i skola. Man lär sig tillämpa sina kunskaper i praktiken och det är inte alls så dumt.

Att komma in i gänget har för Ellen inte varit någon utmaning och hon har inte behövt känna sig ensam. Vännerna i klassen blir fler och fler hela tiden.

– Jag valde skolan som ligger närmast där jag bor och spelar handboll för jag ansåg att de är viktigt för att jag ska hinna med allting jag måste nu då jag bor ensam. Det betyder att det inte blev ett handbollsgymnasium för mig. Det är förstås synd, med tanke på de 3 extra handbollspass i veckan de har i skolan och som såklart skulle utveckla mig som spelare ännu mera. Nivån på undervisningen var också ett valkriterium för mig och då var Nacka gymnasium ett bra val. Det är förstås bra att känna efter vad man själv upplever är viktigt. Visst har jag i efterhand fått information om flera olika alternativ, men jag är nog nöjd med de val jag gjort!

Skillnaderna mellan de olika gymnasierna är mycket större i Sverige än i Finland så det gäller att bekanta sig med det svenska systemet i lugn och ro. I Sverige är gymnasieutbildningen dessutom mycket mera specialiserad och linjen du väljer begränsar dina val i fortsatta studier. I Sverige finns en klar fördel jämfört med Finland, gymnasieutbildningen där är helt gratis. Studeranden behöver alltså inte betala för skolmaterial, skolresor, skolmaten eller dator, utan allt hör till paketet i Sverige.

Ellen åkte iväg efter ett år i gymnasiet i Finland och det är mer omständligt än att åka direkt efter nian, särskilt om du vill få dina finska studier till godo. De svenska gymnasierna tar gärna emot finska studerandena, som har ett rykte om sig att vara duktiga, men mottagande skolor har en tendens att avrunda tidigare studieprestationer neråt, en litet sämre växelkurs alltså. Men tack vare hjälpsamma lärare hemma i Finland och deras utredningar gick det här också smidigt i Ellens fall och hon fick börja i åk 2 även i Sverige.

Läget nu

Just nu är Ellen hemma i Sjundeå och firar höstlov med att träna hemma med de tidigare lagkompisarna för att hållas i gång. Serien har kommit igång för Nacka HK:s damjuniorer och laget ligger för tillfället i mitten av tabellen.

– Vi har haft litet ostabilt spel i matcherna, men nu har vi kommit igång och hoppas att kunna ta oss uppåt i tabellen, berättar Ellen.

För egen del upplever Ellen att har det varit svåra omställningar med nya tränare och ny spelstil, jämnheten finns inte ännu, men det går bättre hela tiden.

– Alla i laget är jätteöppna och snälla, så det var inget problem att komma in i laget, vilket var superskönt, konstaterar Ellen nöjd.

Vem ska åka och varför?

Att vidga vyerna är bra för vem som helst men de som Ellen upplever klart skulle gynnas av att ta steget utomlands är de duktiga juniorer som mest får står vid halva plan i specialbevakning eller känner att de inte får ut något ur serien hemma.

– Du utvecklas inte som spelare om du får spela 10 minuter per match och sedan stå vid mittlinjen resten av matchen. Om du vill och Finland vill ha en möjlighet att utvecklas är det viktigt att flera vågar ta steget och pröva att spela utomlands. Det är aldrig fel att pröva och om det sedan inte känns bra är det bara att komma hem igen, analyserar Ellen.

På frågan rekommenderar hon flytt utomlands för andra spelare svarar Ellen från hjärtat:

– Absolut, åtminstone om du känner att du vill utvecklas och satsa mera på handbollen! Jag kände mig jätteosäker på förhand och till en början, men bestämde mig bara för att våga och tog steget. Nu efteråt har jag varit jättenöjd med mitt val. Det viktigaste är att vara väl förberedd och ha det praktiska klart innan man åker, så man vet vad man ger sig in på. För mej var det åtminstone väldigt viktigt så att jag inte behövde oroa mig för det praktiska utan kunde bara koncentrera mig på att spela och gå i skola. Även att ha stödet från familj och vänner är viktigt eller rent av avgörande.

Det roligaste är nog att jag nu har möjlighet att satsa på det jag brinner för och att alla är så otroligt snälla och hjälpsamma där!

Sjundeå IF önskar Ellen en trevlig fortsättning på hösten och vi lovar bjuda på fler rapporter från Nacka under säsongen.